Fuet – katalansk salami

När jag var i Barcelona för en dryg vecka sedan åt jag en katalansk salami som heter fuet. Den är lufttorkad och gjord på rimmat och torkat griskött. Väldigt mild och god, med lite smak av svartpeppar. Fuet betyder piska på katalanska. Det verkar inte ha något att göra med korvens form, den är högst ordinär. Inte heller är den så pepparstark att den skulle kännas som en pisksnärt i käften.

Fuet serverades i tunna skivor. Här ovan på en restaurang där jag åt lite olika tapas. Jag köpte också hem en korv från saluhallen på La Rambla. Jag borde ha köpt flera.

Annonser

Godbitar à la César du Plessis-Praslin

Det finns en typ av små butiker jag gärna besöker när jag är ute och reser, men som jag alltid glömmer att finns även här hemma. Små chokladbutiker hör under den kategorin. När jag gick genom Haga i Göteborg fick jag syn på orden ”handgjorda praliner” och eftersom sällskapet inte protesterade det minsta så gick vi in till Bräutigams marsipan och konfektyr.


Ibland är jag extra snäll och omtänksam så jag köpte hem lite praliner åt sambon och mig själv.


Två av varje sort naturligtvis, det är mycket viktigt.
——————————————————
pralin fr. praline ‘bränd mandel’, ‘pralin’, enligt uppgift efter den franske marskalken du Plessis-Praslin, 1598-1675. (Källa: Nationalencyklopedin online)

Dinera i Göteborg

I början av veckan hälsade jag på min syster i Göteborg. För att fira detta bestämde vi oss för att äta ute. Efter att ha ögnat igenom Göteborgs-Postens restaurangrecensioner bokade vi bord på Dinner 22 på Södra Vägen. Det visade sig vara ett mycket välsmakande val.


Till förrätt åt vi carpaccio med anklevermousse, parmesan och honungsrostade pinjenötter och drack en fruktig Gewürztraminer. Riktigt gott, och förvånansvärt mättande. Tåpirret infann sig som sig bör när jag äter något riktigt gott. Detta pirr fortsatte middagen igenom.

Jag åt lammytterfilé med rödvin och balsamicosky, chevré potatiskaka och ruccolacremé till huvudrätt och min syster åt en vegetarisk lasagne med het paprika cremé och grillade grönsaker. Båda rätterna fick höga poäng. Lasagnen var enorm och potatiskakan som dock var väldigt god blev nästan för mäktig. Lammet var riktigt bra, jag tror att det är den godaste lammfilé jag ätit. Riktigt mört och med god grillsmak. Servitören rekommenderade en kraftig Zinfandel till våra varmrätter och den passade fint ihop med maten. Till och med min syster som annars inte är någon större rödvinsfantast tyckte att det var gott.

Trots att vi var mätta så kunde vi inte låta bli att beställa in efterrätt. Crème brûlée med limeis och jordgubbsyoghurtglass lät som en bra kombination av både söta och fräscha smaker. Det var det också. Efterrätten var också förvånansvärt stor, glassbollen var väl tilltagen och man kände inte att godsakerna tog slut för snabbt. Sådär som det kan göra när man ibland får en pytteliten chokladkaka och en halv jordgubbe till dessert. Kombinationen av crème brûlée och yoghurtglass var riktigt god. Limeisen gav det hela en syrlig udd som bröt mot den karamelliga smaken.

Vi lyckades verkligen välja en bra restaurang. Personalen var grymt trevlig och lokalen var mysig. Vi satt inomhus, snäppet under marknivå, men fick ett fönsterbord så vi såg terrassen och gatan utanför. Dinner 22 verkar också vara specialiserade på cocktails och personalen hade bra koll på vinlistan.

Mmmanchego

Jag ska resa till Barcelona i höst och drömmer redan om de sjukliga mängder med manchego som jag planerar att fylla kappsäcken med. Och lufttorkad skinka förstås.

Otroligt nog åt jag manchego för första gången i Jakobstad. Det fanns en liten delikatessbutik i stan under en kort tid och de hade en ostdisk. Må den vila i frid.  Kort därefter lyckades jag dra ner hela Humanistiska föreningens styrelse (-07) i manchegoträsket och våra ost- och vinkvällar fick genast en ännu mer gyllene guldkant.

Hårda karameller


På Oranienburger Strasse 32 i stadsdelen Mitte i Berlin finns en liten karamelltillverkare med tillhörande butik – Bonbonmacherei. Trots att jag inte är något stort fan av hårda karameller så kunde jag inte låta bli att blanda en liten påse. Dessutom var personalen väldigt trevlig. På samma innergård fanns café och restaurang Neu som verkade ha en bra meny och såg mysigt ut. Tyvärr kom vi oss aldrig för att äta där, det får bli till nästa gång.

Kakmaskin i Berlin


I går kom vi hem från Berlin. Jag är väldigt nöjd med resan och åker gärna tillbaka. Det finns ännu massor att se och göra i den staden. I området kring Hackescher Markt i Mitte hittade vi en glad kakmaskin på en innergård. Fyra euro för en ask med fyra kakor – vi var naturligtvis tvungna att testa. Kakorna var goda och kom i en söt liten ask. Man fick dessutom välja mellan tre olika sorter.