Salmiakkola

En hemgjord kola som passar salmiakfrälsta året runt. Till julen sticker den ut bland de traditionellt julkryddiga smakerna.

1,5 dl vispgrädde
25 g smör
1,5 dl socker
0,5 dl sirap
1 påse Turkisk peppar

Blanda alla ingredienser utom karamellerna. Koka upp och låt koka tills smeten klarar ett kulprov eller är mellan 120-130 grader varm. Dra av kastrullen från värmen. Krossa karamellerna och rör ner dem i smeten. Häll ut på ett bakplåtspapper eller i små formar. Förvara i kylskåp i en burk med bakplåtspapper mellan lagren för att kolorna inte ska klibba ihop.

 

Källa: Underbara Claras köksalmanacka 2011

Annonser

Pepparkakskola

Här kommer ett recept på seg kola med pepparkakssmak. För alla er som tycker att pepparkaksdegen är godare än de färdiggräddade kakorna.

3 dl vispgrädde
50 g smör
3 dl strösocker
1,5 dl sirap
1 msk vaniljsocker
1 tsk kanel
1 krm nejlika
1 krm ingefära
1 krm pomeransskal

Koka upp smör, grädde, socker och sirap i en kastrull som rymmer minst tre liter, kolan kokar lätt över. När den kokat upp dra ner värmen rejält, men se till att smeten fortsätter koka. Rör om då och då för att se till att kolan inte bränns vid. Blanda kryddorna och rör ner i kastrullen. Efter 30-60 minuter är kolan klar. Om du har en termometer ska smeten vara 120-130 grader varm, om inte gör ett kulprov – droppa lite kolasmet i kallt vatten, går det att forma en kula av smeten är den klar. Fyll små karamellformar med kola eller häll ut den på ett bakplåtspapper, låt svalna, skär eller klipp i lagom bitar. Förvara i kylskåp i en burk med bakplåtspapper mellan lagren för att kolorna inte ska klibba ihop.

Godbitar à la César du Plessis-Praslin

Det finns en typ av små butiker jag gärna besöker när jag är ute och reser, men som jag alltid glömmer att finns även här hemma. Små chokladbutiker hör under den kategorin. När jag gick genom Haga i Göteborg fick jag syn på orden ”handgjorda praliner” och eftersom sällskapet inte protesterade det minsta så gick vi in till Bräutigams marsipan och konfektyr.


Ibland är jag extra snäll och omtänksam så jag köpte hem lite praliner åt sambon och mig själv.


Två av varje sort naturligtvis, det är mycket viktigt.
——————————————————
pralin fr. praline ‘bränd mandel’, ‘pralin’, enligt uppgift efter den franske marskalken du Plessis-Praslin, 1598-1675. (Källa: Nationalencyklopedin online)

Hårda karameller


På Oranienburger Strasse 32 i stadsdelen Mitte i Berlin finns en liten karamelltillverkare med tillhörande butik – Bonbonmacherei. Trots att jag inte är något stort fan av hårda karameller så kunde jag inte låta bli att blanda en liten påse. Dessutom var personalen väldigt trevlig. På samma innergård fanns café och restaurang Neu som verkade ha en bra meny och såg mysigt ut. Tyvärr kom vi oss aldrig för att äta där, det får bli till nästa gång.

Det fina med chokladbollar


Chokladbollar är nog något av det mest nostalgiska man kan äta. Jag minns att vi bakade dem inför en föräldrakväll när jag gick på trean i lågstadiet. Mitt recept finns skrivet i en tunn liten bok jag själv knåpat ihop i skolan. Vi marmorerade papper på teckningstimmen och använde det som omslagspapper. Tyvärr har jag inte tillgång till just det receptet här i Åbo och följaktligen smakar bollarna inte riktigt exakt som de ska.
Chokladbollar är perfekt när det börjar värka i snåltanden vilket det gjorde i söndags, ajaj. De flesta ingredienserna brukar finnas hemma. Den här gånger blev jag dock tvungen att sticka mig in till vår närmsta butik för att köpa kokosflingor. Nog för att man klarar sig utan, men det hör till och man blir mindre kladdig om fingrarna om bollarna är rullade i kokos.

Koka knäck

Om man som jag är uppväxt i området kring Jakobstad och Pedersöre så hör det till att äta knäck på fastlagstisdag. Knäck eller ”knäckor” kokar man själv. Om man är riktigt traditionell av sig gör man små strutar av smörpapper som man sticker ner i en balja fylld med snö och häller knäcksmeten i strutarna för att stelna. Är man mera praktiskt lagd och inte gillar att få små bitar av smörpapper i munnen när man försökt lossa den stelnade knäcken ur pappret, så använder man små aluminiumformar istället. Konfektformar kallas de. Det visade sig också gå bra med karamellformar i bakplåtspapper. Stelnar gör knäck bäst i frysen.


Jag använder ett recept som finns i Marthas kokbok, men struntar i hackad mandel och skorpsmulor.

Cirka 70 stycken

3 dl socker
2 dl sirap
3 dl grädde

Koka upp de tre ingredienserna i en tjockbottnad kastrull. Det lönar sig inte med någon liten 1,5-2 liters kastrull, knäcksmet tenderar att snabbt koka över till en början. Håll därför ett vakande öga under den första kvarten. Rör om så att det inte bränns. Vrid ner värmen ordentligt när smeten börjat koka. Låt stå och småputtra i drygt en timme. Rör om då och då. Om man rör om för ofta så stelnar knäcksmeten inte ordentligt utan kladdar och blir svår att få ut formarna när den är redo att ätas. Kokar man för länge blir den stenhård när den svalnat.

Gör ett kulprov när smeten kokat i en knapp timme. Ett kulprov gör man genom att droppa lite smet i kallt vatten och låta det stå ett par minuter. Häll bort vattnet, om smeten går att forma till en kula är knäcken klar. Häll upp i formar och ställ i frysen. Beroende på hur du lyckats med kokningen kan knäcken förvaras i kylskåpet eller i frysen. Jag lyckas sällan koka den så att jag kan förvara den i kylskåpet utan att den blir för mjuk. Mina knäckor får istället stå i frysen.

Sjuttio knäck är mycket. Det går bra att halvera mängden ingredienser för att få en mindre mängd. Å andra sidan brukar knäckorna ändå gå åt. Speciellt om de äts vid fastlagsbrasan eller i pulkabacken.