Spam

Ok, i dag har jag fått hundratals spamkommentarer. Inte så roligt. Härefter måste man alltså svara på frågan ”Vad äter tomten?” för att kommentera ett inlägg. Svaret är förstås ”Julgröt”.

Annonser

Fuffens

Det är något lurt på gång med utseendet på min blogg just nu. Såg att flera andra Papper-bloggare råkat ut för samma sak. Min header bara försvann helt plötsligt. Nåja, det ska väl inte vara så svårt att fixa till.

Det började med champinjoner

Här kommer min kolumn i sitt ursprungliga format. En något nedbantad version står att läsa i Papper nummer 1 – februari 2011.

Jag kommer från ett hem där mikroköttbullar och makaroner stod på veckomenyn. På söndag åt vi stek med kokt potatis. När jag flyttade hemifrån och började studera åt jag mest nudlar och tonfisk. Dock ingen ketchup. Jag tycker inte om ketchup på annat än franskisar.
Efter ett tag insåg jag att man kunde blanda den där tonfisken med tomatsås, tillsätta kryddor, byta ut tonfisken mot köttfärs, och så småningom hade jag utvecklat min egen pastasås. Den står sig ännu i dag. Om jag får säga det själv alltså.

För ett år sedan fick jag för mig att starta en matblogg. Idén kom medan jag stod och skivade champinjoner och tänkte att de såg ganska snyggt grafiska ut med sina vita hattar och mörka lameller. Namnet Efter behag kom som av sig självt, och visst är det farbror Melker på Saltkråkan som står för inspirationen. Jag föredrar dock att vara mera sparsam med saltet än vad han var när han kokade fisksoppa.

När bloggen var redo att användas inledde jag med att skriva om min förkärlek för en viss pungformad frukt (avokado om någon undrar) och andra skafferifavoriter. Sedan dess har jag bara fortsatt med att mer eller mindre regelbundet avslöja mina matvanor på internet. Detta gör mig säkert medskyldig till det så förhatligt mysiga bloggklimatet i Svenskfinland. Jag delar ju så gärna med mig av både kakrecept och bilder av rykande kakao i min muminmugg. Dessutom använder jag ryggsäck när jag storhandlar. Och jag tar inte alltid av mig mössan.

Nätet är min främsta och bästa källa när det gäller recept. Det är också så jag hittade olika matbloggar och jag började läsa dem. Kokböcker och matmagasin är trevliga att bläddra i för att hitta inspiration. Marthas kokbok är guld värd när jag behöver reda en sås eller ta reda på hur mycket saffran det ska vara i lussekatterna (mycket mer än det står på påsen). När det däremot gäller att hitta massor med idéer och information om alla möjliga sätt man kan tillaga en bit kött eller baka med bananer, är nätet med sina enorma mängder recept och goda råd oslagbart.

När jag inte lagar mat och bakar och till på köpet försöker fotografera anrättningarna för att de ska se så aptitliga ut som möjligt arbetar jag som journalist. Jag försöker också skriva klart min avhandling pro gradu i folkloristik. Den handlar om bloggar, modebloggar.

Den bruna auberginen

Träffade ett helt gäng med trevliga bloggare i går. Hej Elin, Jenny, Jessica, Karin, Lina, Malin, Matts, Nina, Peppe och Tommix! I något skede kom Google analytics på tal och i dag tänkte jag att det var dags att ta sig en titt på hur det ligger till med besöksstatistiken för min blogg. Som vanligt visade det sig. Men ett nytt sökord har kravlat sig upp på tredje plats ”aubergine brun inuti”. Jag var förstås tvungen att googla och jodå, min blogg ligger på fjärde plats på Google tack vare detta inlägg.